Jag har gått ned lite i vikt. Och faktiskt, jag överdriver inte när jag skriver lite. Det är ingen viktnedgång som de börjat påpeka ännu, så det är inte värsta grejen. Men jag kan inte följa ordinationen, och allt gammalt börjar komma tillbaka. Snabbt. Som om det tar tillbaka allt som en gång tillhörde sjukdomen, fyller de välbekanta rummen inuti mig. Sjukdomen hittar, så det går snabbt.
Jag orkar inte en gång till. Jag har inte tid att vara sjuk. Samtidigt börjar jag avskärma mig, vill inte träffa mina vänner (som jag så gärna vill träffa!) eftersom att de vet om allt. Och då blir det krångel eftersom att jag inte klarar av att äta. Sjukdomen börjar helt enkelt att ta över ganska ordentligt, men jag har lyckats dölja det någorlunda för min familj. Mamma har märkt lite, men hon vet inte allt.
Eftersom att hon är lite (väldigt) orolig för mig kontaktade hon min "gamla" behandlare, som tyckte att jag skulle fylla i en egenanmälan då det är lång kö. Så det ska jag. Kanske? Jag har ingen aning om vad jag ska skriva.. Eftersom att jag inte gått ned så mycket så lär de väl skicka mig till dagvården, och jag tror inte alls att et kommer fungera.. Jag vet inte ens om dagsjukvården kommer fungera. Kanske gör den det, men risken finns att den inte gör det..
Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Våga vägra anorexi. Fast ja, jag vågar ju tydligen inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar