Ett steg fram, tre steg bak

Igår åt jag godis för första gången på flera månader (om man inte räknar med glassen som jag utmanade mig med för en eller två veckor sedan). Jag och en annan tjej bestämde tillsammans att vi skulle äta en marabouruta (daim) igår, samtidigt, och vi klarade det båda två! Jag tog även tag i middagen och lagade lasagne, eftersom att det dök upp lite saker vilket skulle leda till en sen middag - och då skulle vi inte kunna äta samtidigt.

Och det var första gången jag lagade mat, på riktigt (kokade makaroner för en eller två veckor sedan, dock satte jag bara på dem, så det räknas inte riktigt som att laga mat). Det gick, även om jag var väldigt stressad. Katterna höll mig iaf sällskap :)

Idag har det dock gått bakåt igen. Frukosten var jobbig, och jag satt över tid, och jag klarade inte att äta lunchen. Det ledde till att jag fick ta igen, och jag fick en väldig stor och matig brödskiva - som till råga på allt var vit, och det fanns bara ost eller pastejbitar!! *svim*

Eftersom att det var en jobbig dag tog yoghurten och flingorna längre tid än vanligt, och mackan drog ju ut på det hela ännu mer.. Det tog ett tag att komma igång med den när jag väl ätit upp mitt vanliga mellis, och jag trodde faktiskt inte att det skulle gå. Men ja, det gick! Det kändes helt hemskt just då och efteråt, men nu känns det helt ok, och jag lyckades också att inte kompensera.

Lunchen kändes "bra i stunden" (jag mår ju väldigt dåligt under måltiden, vilket leder till att jag inte kan äta upp) och lite efteråt, men det är väldigt jobbigt att ha det där med att ta igen hängande över sig. Och så kände jag mig väldigt besviken efter lunchen, eftersom att jag de senaste veckorna ändå har lyckats (tvinga) mig att äta upp. Det blir ett misslyckande, iallafall efteråt, och faktiskt under måltiden också, trots att man inget hellre vill än att få slippa äta.