Glass

Illamåendet knyter sig i magen. Jag känner mig sådär äckligt mätt, illamående, uppsvälld och uschlig. Idag (igår) har jag nämligen ätit glass för första gången på minst fyra-fem månader, vilket har ökat illamåendet markant.

Jag var tvungen att ta medicin för att klara det, vilket framkallar en väldigt tung trötthet.

Men jag lyckades iallafall, vilket jag är förvånad över! 

När jag var klar skulle jag duscha rätt tätt efteråt, och det är egentligen aldrig bra. När jag drog av mig tröjan hann jag se lite av mig i spegeln, och det där dåliga började kravla sig upp direkt. Likt en stor, äcklig spindel kunde jag se hur sjukdomens håriga spindelben kom krypande upp över axeln. Därför blundade jag snabbt, vände mig om och undvek spegeln och mina reflektioner i fönstret. Jag kände mig gråtfärdig, äcklig och tung. Jag hade gjort något jättedåligt, och tankarna om kompensation pockade på. Men jag hade bestämt mig. Och det gick.