Om du själv har "problem"

Jag vet hur svårt det är att leva med detta. När varje tanke som kämpat sig upp som säger att kanske, kanske har jag ett problem snabbt slits bort och bagatelliseras är det nästintill omöjligt att tänka klart. När en mur är rest mellan dig och dina klara tankar, och du är fast på andra sidan, tätt inlindad med anorexian finns det knappt någon möjlighet att se hur det faktiskt är. Så om du någon gång får tillgång till dina klara tankar - bestäm dig, vik dig inte och sök hjälp! Om du inte har något problem är ingen skada skedd, eller hur?

tisdag 19 augusti 2014

Vad vacker du är, förresten

Fredag
Suck. Människor överallt igen som myllrar och trängs. Skuffar sig fram utan några som helst skrupler, skapar en ring runt tågdörrarna, släpper inte ut avstigande passagerare innan de själva börjar tränga sig på. Ibland undrar man hur folk tänker. Jag är en av dem som stått närmst, men eftersom folk inte har varken vett eller etikett (eller respekt) så har jag blivit undanföst från tågets ingång. Så jag väntar, och får sedan vandra långt bak i tåget för att ens hitta någon sittplats.

Plötsligt glesnar det äntligen, och jag är väldigt svensk och sätter mig snett mittemot killen som sitter ensam i ett "fyrasäte". Han tittar snabbt upp när jag slår mig ner, och flyttar undan sitt ben som han har haft upplagt ovanpå det andra.

Jag lyssnar på musik och håller på med mobilen när han plötsligt knuffar på min fot med sin fot. Jag tror först att han bara råkade komma åt eller något, och gör ingen notis om att han nuddat mig. Och då känner jag hur han puttar på mig igen. Ler. Håller fram sin mobil, där han gått in på "ny kontakt". Jag blir väldigt förvånad, men tar emot hans mobil och knappar nervöst in mitt namn och nummer. Vill inte ta för lång tid, och därför är det ju exakt det jag gör.

Efter ett litet tag får jag ett sms där han skriver vad han heter, och att vi kanske kan höras sen, det är så mycket folk på tåget, så det blir kanske lite konstigt. Och så avslutar han med att "Gud vad vacker du är, förresten!". 

Vi går av på samma station, pratar lite och så får jag en stor kram innan vi går åt varsitt håll. Jag är smickrad, speciellt som jag tyckte att jag var ovanligt ful imorse. Men tydligen tycker inte alla det, och det var verkligen rätt dag att få höra något sådant!






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar