Matlagningsträning med kort varsel

Idag blev det trots allt, efter lite om och men, matlagningsträning. Jag hade lite svårt att tacka ja eftersom att jag fick veta detta igår innan lunchen, och av erfarenhet från förra gången var det allt annat än lätt att välja recept; var det inte det ena, så var det det andra. Lök, som finns med i exakt alla recept, och som jag inte tycker om. Grädde, ja, det säger sig självt. Creme fraiche - nja.. Och så vidare, och så vidare. De flesta recepten ratas egentligen inte utav mig, vilket jag är medveten om, utan av den ettriga lilla idioten inuti mig, som strimlar min hjärna i bitar bara jag vågar överväga att välja ett recept med ost eller grädde eller något annat "onyttigt".

Efter lunchen kom i alla fall min behandlare och frågade om matlagningsträningen (det är inte hon som håller i den). Hon hade fått veta, såklart, att jag blivit erbjuden en tid då en annan ställt in. Hon log glatt och lite finurligt när hon hörde mina tveksamma invändningar; speciellt när jag berättade om mina svårigheter med att välja recept. Hon vet att jag vet att det är ätstörningen och enbart den som härjar när det gäller allt det där. Så hon erbjöd sig att leta efter recept tillsammans.

Sagt och gjort. Så idag blev det alltså matlagningsträning trots allt, och vi gjorde pasta penne med lax och någon sås till. Det gick lättare än väntat och än förra gången, både att laga maten (vilket brukar kunna göra mig väldigt stressad), och att äta den (vilket känns jobbigt då det bara är jag och R. Även om vi känner varandra rätt bra nu så tycker jag ändå det är jättejobbigt när någon tittar på mig eller så när jag äter. Och när det bara är vi två så blir ju all fokus på mig. Dessutom äter jag ungefär hälften så långsamt, så det känns som att varje tugga låter superhögt, och jag blir medveten om varje tugga och rörelse som känns så onaturliga).

I övrigt så har dagen varit helt okej. Det var endel som gick i skolan idag, eller hade utsluss, så vi var bara fem på ungdom. Men dagen flöt på trots allt. Två av dem som var där har varit där ett tag och vi gillar varandra, så vi pratade ganska så länge. Frukosten var som alltid jobbig, men ändå värre än vanligt (vilket den var även igår då jag inte hann med mackan. Drog to.m ut på tiden för att kunna äta yoghurten). Idag hann jag med mackan, men det får ju sina följder när jag har riktigt jobbiga måltider. Jag har så svårt att gå och knacka och typ "Hej, jag håller på att få en ångest/panikattack och kan inte andas", så det är lättare att bara.. Gå in på en toalett och gräva ned sig i ett hörn ett tag.
Just idag hade de dessutom möte, annars brukar de kunna svischa förbi lite då och då och kika snabbt så att allt är ok, och de är oftast ganska duktiga på att läsa av. Trots att man själv kan dölja en del. Dem har lite superkrafter när det gäller ätstörningar, kan jag säga :)