Jag tänker på min vikt, helt galet mycket. Jag har aldrig vägt så här mycket i hela mitt liv, och just nu är det hemskt. Jag känner bara ett sådant självförakt för hur jag blivit. Jag äter hela tiden, trycker i mig onödigt mycket mat som jag inte behöver. Äcklig. Tjock. Bara ett berg fullt av fett, helt missbildad under lagret av överflöd. Hur någon ens kan säga att jag ligger i nedre delen av min normalvikt är ofattbart. Helt ofattbart. Jag orkar inte se mig själv, men även om jag kan låta bli så kan jag aldrig komma ifrån mig själv, komma ifrån den här äckliga och förhatliga kroppen.
Det är bara så hemskt. Jag vill bara tillbaka, och samtidigt försöker jag medla med mig själv. Att jag måste äta för att inte fastna där. Men hur ska jag kunna äta när jag ser ut såhär? Och det blir ju bara värre.. Jag får panik, jag vet inte vad jag ska göra. Inget av alternativen är ett alternativ.
Jag vill inte ha det såhär. Jag hatar hatar hatar det. Jag vill bara gråta, men kan inte just nu, får inte. Vill inte visa det, behöva förklara, prata. Det är bara sjukt. Jag kan inte vara i en kropp som ser ut såhär. Hemsk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar