När man väl börjar fundera på det så finns det mycket likheter mellan en ätstörning och missbruk. Även fast jag är mer eller mindre frisk så kommer det moments när jag verkligen, verkligen saknar att vara smal. Det är väldigt svårt att förklara, men man längtar tillbaka med hela sitt väsen. Tyvärr. Det händer inte så ofta, men det händer. Det är en märklig känsla som är otroligt stark, och man får bara stå ut, fortsätta som alltid och vänta ut den.
Min blogg är ett sätt för mig att kunna ventilera och skriva av mig om tankar och känslor. Jag är född -95, och har haft ätstörningsproblematik sedan årskurs sju samt stor problematik kring ångest. 2014 började jag min första behandling för anorexia. Jag skriver mest för min egen skull, och går inte igenom texterna som publiceras - de är vad de är i oarbetad form :)
Om du själv har "problem"
Jag vet hur svårt det är att leva med detta. När varje tanke som kämpat sig upp som säger att kanske, kanske har jag ett problem snabbt slits bort och bagatelliseras är det nästintill omöjligt att tänka klart. När en mur är rest mellan dig och dina klara tankar, och du är fast på andra sidan, tätt inlindad med anorexian finns det knappt någon möjlighet att se hur det faktiskt är. Så om du någon gång får tillgång till dina klara tankar - bestäm dig, vik dig inte och sök hjälp! Om du inte har något problem är ingen skada skedd, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar