Om du själv har "problem"

Jag vet hur svårt det är att leva med detta. När varje tanke som kämpat sig upp som säger att kanske, kanske har jag ett problem snabbt slits bort och bagatelliseras är det nästintill omöjligt att tänka klart. När en mur är rest mellan dig och dina klara tankar, och du är fast på andra sidan, tätt inlindad med anorexian finns det knappt någon möjlighet att se hur det faktiskt är. Så om du någon gång får tillgång till dina klara tankar - bestäm dig, vik dig inte och sök hjälp! Om du inte har något problem är ingen skada skedd, eller hur?

tisdag 14 mars 2017

Att värdera hälsan

Att värdera hälsan. Det är det där man gör när man insett att hälsan är det viktigaste man har.
Att vara sjuk och inte orka är verkligen helt, totalt MEGA värdelöst. Det är läskigt, obehagligt och ibland fruktansvärt. Det är svårt, och otroligt svårt att behöva ändra så mycket på sitt liv.

Att inte ha hälsan är..
Att känna av hjärtat så mycket att man undrar om man kommer vakna imorgon.
Att knappt orka gå, resa sig upp, hålla sig upprätt.
Att svimma.
Att tro att man ska dö.
Att svischa fram i en ambulans.
Att vara på sjukhus.
Att hamna på sjukhus utomlands.
Att kroppen inte kan stå emot vanliga förkylningar,
så du måste åka in och ligga med andningshjälp i timmar.
Att du gång efter annan blir sjuk så du måste in
och hålla koll på hjärta och andning.
Att bli väckt var & varannan timme, långt hemifrån,
för att sköterskor måste se till dina värden.
Att ligga i mörkret i en sjukhussäng och bara vilja hem och må bra.
Att vara sjuk 90% av tiden.
Att missa livet för att du är sjuk.
Att veta hur det känns att verkligen tro att
du kommer dö.

Att få panikattacker när det som minst passar.
Att få panikattacker överhuvudtaget.
Att ha ångest varje dag.
Att hyperventilera tills du nästan svimmar.
Att spänna dig så mycket att du tillslut
inte kan röra dig.
Att ligga på toalettgolv för att du håller på att svimma.
Att sitta på toaletter, hyperventilera och försöka få
paniken att lägga sig.
Att må så dåligt att det känns som ett avgrundshål.
Att må så dåligt att det känns som om du ska dö.
Att inte kunna andas.
Att behöva lägga dig ned på stället för att du kommer svimma annars.

Att bli sjuk om du slarvat med maten en dag.
Att kräkas om du slarvar med maten.
Att få svimmningsattacker, känna dig enormt konstigt,
bli kall eller varm eller inte känna temperatur alls, för att du
slarvat med maten. En dag. Bara lite slarv.
Att när det äntligen släpper skakar du som en tok.
Att alla ser.

Att bli utbränd, och faktiskt leva i det.
Att inse hur lång tid det tar att komma tillbaka.
Att hantera hur mycket man faktiskt misslyckas med,
hur mycket man glömmer, hur mycket man inte
kan finna ork till.
Att inte kunna tvinga sig att göra saker längre.
Att få panik om du försöker tvinga dig, när det är det
du alltid kunnat göra - "bara göra".
Att inse att man måste ändra på så otroligt mycket i sitt liv;
sin livsstil, sitt tankesätt, sin syn på livet.
Att inse att du inte kan göra vissa saker, om du vill hålla
dig frisk. Saker som du kunnat göra, saker som du
tycker att du borde kunna göra, saker som andra kan göra.
Saker som du inte kan göra längre.

Att behöva ändra sitt liv.
Omprioritera. Jobba med sig själv.
Gå igenom allt du inte vill gå igenom.
Vara stark när du inte kan eller orkar, men måste.
Att kunna vara svag.
Fundera över om du misskött dig så mycket att du kommer dö i förtid.
Vad för sjukdomar du kommer få?
Leva med alla sjukdomar du redan får.
Hantera allt som händer, inte ge upp, och bara fortsätta
kämpa.

Att inte visa.
Att aldrig visa.
Att bli tvingad att visa.
Att inte kunna dölja allt du vill.
Men samtidigt dölja.

Att veta hur det känns att tro att man ska dö.
Det säger egentligen det mesta.

lördag 4 mars 2017

Sjuk, sjukare, sjukast

Jag är förkyld. Jag har feber. Jag är halvt frisk. Jag är sjuk. Jättesjuk. Kan inte andas, får inhalator utskriven, hostmedicin med morfin som ska tas tre gånger om dagen. Så blir jag bättre, bättre.. Pang, bom, sjuk.

Tydligen är det så för vissa när man börjat bli frisk från anorexian, när man gått upp, håller vikten och är sund. Man blir sjuk, sjuk och återigen sjuk. Värre än när man hade gått ner sig totalt och var underviktig och helt zombiefierad.

I slutet av 2016 blev jag förkyld, och det höll i sig i ungefär 5-6 veckor. Mamma fick mig tillslut att gå till läkaren, eftersom att jag aldrig kan inse när jag behöver åka till en läkare, och där konstaterades det att jag hade bihåleinflammation och massor med vätska i öronen eller vad det nu var. Efter dessa 5-6 veckor med förkylning/bihåleinflammation så blev jag tillslut frisk i typ 5 dagar, sen träffade jag en kompis vars treåriga lillebror var förkyld. Dagen efter var jag förkyld, och det höll i sig i någon vecka.

Detta började släppa lagom till att jag åkte utomlands med några kompisar. Det var inte en lång eller svår resa, det hela gick smidigt och lätt, och förutom att jag sov för lite så var det en bra resa. Jag blev sjuk två dagar eftersom att jag inte ätit och druckit ordentligt - det blir lätt så när jag gör saker, jag har sedan något år tillbaka svårt att planera och det blir lätt att tiden rinner iväg. När jag är borta är jag dessutom alltid orolig för extra mycket, och för att bli dålig i magen av något jag äter osv, så jag blir väldigt kinkig med vad jag kan äta. Hur som, en av dagarna blev jag väldigt dålig under förmiddagen. Jag fick svimningsattacker, yrsel, känner mig jättekonstig och "borta". Ofta blir jag varm, eller känner inte om jag är varm eller kall, det blir lite svårt att känna av kroppen.

Detta höll tack och lov i sig kortare än vad det brukar. Jag tror att det tog cirka 30-60 minuter. När det börjar släppa blir jag trött, kall och ofta börjar jag skaka. Inte så roligt då jag ofta skakar ganska mycket, så att alla ser det. Många gånger brukar jag ta mig till en toalett eller något avskilt, då jag helst inte vill sitta bland massor av människor, för att jag mår så dåligt och känner mig så konstig. Man vill helst bara ha lugn och ro och tyst.

Dagen innan detta hände hade jag verkligen ätit och druckit dåligt under dagen (inte medvetet dock). Ibland rinner tiden bara iväg, och ibland har jag så mycket ångest/stress över saker att jag inte kan slappna av och bara städar och stressar omkring i flera timmar, och då kan jag inte hitta ro att varken sätta mig ned eller äta. Den dagen klarade jag mig relativt bra, tills jag satte mig i taxin och vi åkte tillbaka "hem". Jag började må fruktansvärt illa, och när vi nästan var framme kräktes jag. I munnen. Fruktansvärt äckligt. Jag skulle dock aldrig kräkas rätt ut, så det enda jag kunde göra var att svälja det. Jag hade ingen påse och hann nog inte riktigt tänka att jag kunde veva ned rutan och spotta ut det, men samtidigt vill jag inte det heller för då kommer det ju på någons bil. Och så har jag en liten grej med att jag helst inte vill visa hur dåligt jag faktiskt mår.

Det var iallafall superäckligt, och jag hade ont i halsen hur länge som helst efteråt. Dag två fick jag den där lilla incidenten, mådde illa i bilen påväg hem men klarade mig ifrån att kräkas iallafall. Slutet av resan fick jag världens hosta; jag fick tillslut jättesvårt att andas, hostade, hostade och hostade tills jag fick kräkreflex efter kräkreflex och träningsvärk i magen efter allt hostande. Jag hade ont i kroppen, och allt var jättekänsligt. Det gjorde ont att ha håret uppsatt till och med. Vi pallrade oss iväg och hittade ett apotek som var öppet, och kvinnan kunde tack och lov engelska, så hon kunde hjälpa oss. Jag fick något för halsen och några tabletter, som skulle motverka allergi. Vi var inne på att jag kanske hade reagerat på något, så jag testade att ta dem. Jag kunde inte läsa om dem då det bara stod på ungerska, och när jag googlade var det enda jag fick fram att de bara såldes i Ungern och på Malta. Mitt kontrollbehov mådde inte så bra av detta, men eftersom att jag var orolig för att kvävas i sömnen så tog jag dem (ja, jag är övernojig. Chansen att kvävas i sömnen är väl extremt liten haha, men det går inte att resonera med oron. Logik fungerar tyvärr inte riktigt mot min oro när den väl drar igång).

Tydligen så lät jag helt fruktansvärt, och jag hörde själv att rösten lät väldigt annorlunda mot vad den brukade. Jag har aldrig haft en sådan fruktansvärd hosta. Som tur var skulle vi hem dagen efter, vilket var jätteskönt. Sista dagen när jag mådde så där dåligt ville jag bara hem, och eftersom att jag ahde så svårt att andas var jag orolig att det skulle sluta med att jag behövde åka in till ett sjukhus. Skulle jag fått svårare att andas än vad jag hade så hade jag verkligen varit tvungen att åka in.

När jag kom hem dagen efter så fick jag åka till läkaren på flygplatsen, de hade en tid direkt så jag hade jättetur. De kollade lite saker först, och konstaterade att jag hade för hög puls, vilket jag själv hade känt av. Det blir lätt så när man får svårt att andas. Jag hade också väldigt hög feber, 38 grader, vilket är jätte, jättehögt för mig. Jag ligger runt 35,6 ungefär, så även 36-36,5 är inte normalt. Och när jag får feber verkar inte min temp höjas så mycket, så jag brukar bara ha 36,5-37,5 när jag har feber. Oftast inte över 37.

Läkaren kollade några mer grejer, och sa sedan att jag hade en virus infektion. Jag fick hostmedicinen och inhalatorn och sedan kunde jag åka hem. Jag blev bättre av medicinen, så någon dag mådde jag helt okej, men nu har det vänt och blivit sämre igen. Jättekul.

Summan av allt är iallafall, att man blir ofta sjuk efter att ha blivit "frisk". Det är nästan som att immunförsvaret har kämpat på som en tok, och måste pusta ut när kroppen blir sund igen. Och då blir man väldigt känslig. Drygt, men samtidigt kunde det också varit värre. Men det är tråkigt att vara sjuk hela tiden, och speciellt jobbigt att jag blir jättedålig om jag slarvar med maten. Ibland blir det så att man inte kan äta regelbundet, det händer något eller så, och då blir jag dålig. Denna gången när det hände blev jag ganska ledsen över det. Det är inte roligt, och det är väldigt obehagligt. Men jag tänker att förr eller senare går det över, och jag kunde haft mycket värre biverkningar. Mitt kan iallafall förhoppningsvis gå över tillslut.